Marinarkeobloggen

Undersökning. Forskning. Analys.

Arkeologidagen på Kastellholmen

Den sista söndagen i augusti var det traditionsenligt Arkeologidagen, ett evenemang i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Det är en dag med arkeologiska arrangemang över hela Sverige och i år hade vi på Sjöhistoriska valt att ha visningar och dykningar på vraken mellan Skeppsholmen och Kastellholmen i centrala Stockholm.

Besökarna fick en guidning på platsen och fick veta mer om vraken. Mellan Skeppsholmen och Kastellholmen ligger flera sänkta krigsskepp och under dagen dök vi på ett av dessa vrak. Vraket vi dök på ingick som fundament i en bro, som byggdes i mitten av 1600-talet mellan Skeppsholmen och Kastellholmen då området var Stockholms örlogsbas.


Sjöhistoriskas informationstält på Kastellholmens kaj. Foto: Fredrik Svanberg, Sjöhistoriska.


Som besökare kunde man följa dykningarna på vrak 2 från kajen. Under tiden kunde besökarna bli informerade om marinarkeologernas verksamhet och det fanns även olika aktiviteter för barn. När dykningarna avslutats berättade vi om dagens observationer.

Det vraket vi dök på ("vrak 2", rödmarkerat) har vi tidigare dykt på, men saknade bland annat film och foto på vraket. Dessutom skall en segelbåt under senare år ha drivit på vraket under en storm. Därför passade det bra att göra ett förnyat besök på vrak 2 med syftet att få mer dokumentationsmaterial och för att om möjligt se om påseglingen orsakat några skador.


Karta över vraken mellan Skeppsholmen och Kastellholmen. Det rödmarkerade vraket är det vi dök på under Arkeologidagen. Karta: Sjöfartsverket, bearbetad av Jim Hansson och Karin Fredriksson, Sjöhistoriska museet.


Men olyckligtvis så visade det sig snabbt att augusti inte var den bästa årstiden att dyka här. Vraken var nästan helt överväxta med sjögräs och alger, det var till och med svårt att hitta vraket, trots att det ligger på bara 2-3 meters djup. Till slut hittade vi vraket och gav oss på att filma det. Men på grund av alla sjöväxter kunde vi inte säga om det blivit skadat av påseglingen, så vi måste helt enkelt återkomma vid ett annat tillfälle med bättre sikt för att kunna göra en bättre dokumentation.  


Så här fint kan man se vraken när det är bättre sikt i Stockholm. Foto: Torbjörn Gylleus.


 Det finns sedan tidigare en film från våra tidigare dykningar i området:

 

Våra tidigare dykningar har skett under höst, vinter och vår, då sikten generellt sett är bättre. Så vi lär få återkomma med resultat, från dykningar, troligen under något kommande vinterhalvår...


Avslutningsvis vill vi tacka alla trevliga och intresserade besökare på Arkeologidagen!


Att lära känna ett vrak - Bodekull

Tio meter, tolv meter, de digitala siffrorna på dykdatorn anger mitt djup. Vraket efter Dalarövraket, det som troligen är skeppet Bodekull, ligger 20 meter nedanför oss. Det blir mörkare och märkbart kallare allt eftersom vi sjunker nedåt i den gröna omgivningen. Den tunna nedstigningslinan rinner mellan mina fingrar. Det knastrar i öronen, ett kort utblås genom näsan utjämnar trycket runt trumhinnorna. En hastig blick på dykdatorn igen, 14 m. Plötsligt kommer en spetsig stock upp ur djupet. Micke lyckas precis undvika den! Vad var det där, tänker jag och tittar skeptiskt på djupmätaren, jag är knappast nere vid vraket än!? Det slår mig plötsligt att det är toppen på vrakets stormast vi passerade. Den sticker, liksom fockmasten, ännu upp nästan femton meter! Det är slack i bojlinan och den har drivit in över vrakets mast.


En av de tre masterna reser sig mot havsytan.

Jag tittar fascinerat uppåt, följer masten med blicken som liksom en nål förbinder olika nyanser av grönt. Blicken vänds tillbaka nedåt mot däcket som nu börjar tona fram under oss. Länspumpar och ett gångspel sticker upp bakom masten och måste undvikas i tid. Jag gör mig neutralt svävande två


Gångspelet på däck.

meter ovanför däck och simmar efter Micke akterut över vraket. Till höger om mig ligger verktyg utspridda i det som en gång kanske var en stor verktygslåda.