Marinarkeobloggen

Undersökning. Forskning. Analys.

Att lära känna ett vrak - Bodekull

Tio meter, tolv meter, de digitala siffrorna på dykdatorn anger mitt djup. Vraket efter Dalarövraket, det som troligen är skeppet Bodekull, ligger 20 meter nedanför oss. Det blir mörkare och märkbart kallare allt eftersom vi sjunker nedåt i den gröna omgivningen. Den tunna nedstigningslinan rinner mellan mina fingrar. Det knastrar i öronen, ett kort utblås genom näsan utjämnar trycket runt trumhinnorna. En hastig blick på dykdatorn igen, 14 m. Plötsligt kommer en spetsig stock upp ur djupet. Micke lyckas precis undvika den! Vad var det där, tänker jag och tittar skeptiskt på djupmätaren, jag är knappast nere vid vraket än!? Det slår mig plötsligt att det är toppen på vrakets stormast vi passerade. Den sticker, liksom fockmasten, ännu upp nästan femton meter! Det är slack i bojlinan och den har drivit in över vrakets mast.


En av de tre masterna reser sig mot havsytan.

Jag tittar fascinerat uppåt, följer masten med blicken som liksom en nål förbinder olika nyanser av grönt. Blicken vänds tillbaka nedåt mot däcket som nu börjar tona fram under oss. Länspumpar och ett gångspel sticker upp bakom masten och måste undvikas i tid. Jag gör mig neutralt svävande två


Gångspelet på däck.

meter ovanför däck och simmar efter Micke akterut över vraket. Till höger om mig ligger verktyg utspridda i det som en gång kanske var en stor verktygslåda.


Verktyg på däcket.

Till vänster om mig ser jag en muskötkolv som ligger i anslutning till en stor kanon, fortfarande kvar i sin lavett. Block från riggen ligger här och där på däcksplankorna. Vi når fram till aktern och simmar in över det som en gång var akterkajutan. Rodret med sin rorkult syns tydligt, det är här vi ska börja


Rorkulten sitter fortfarande ihop med rodret.

jobba. Micke har kameran och jag en strålkastare, varje millimeter av vraket ska fotas med ordentligt överlappande bilder från olika vinklar. Min uppgift är att belysa det område som fotas. Det är rätt svårt att hela tiden ligga rätt ty allt ska fotas från olika vinklar och jag får vrida och vända mig, backa och ändra djup hela tiden! Och så den där parlinan som vi måste ha! Den ska man helst inte trassla in sig själv i eller parkamraten, och absolut inte i någon del av vraket så att man rör upp dymoln som förstör sikten och därmed hela dyket! Åtminstone var det rätt svårt innan man fick in tekniken. Däcket var svårast med alla dess uppstickande saker som gångspel och spanttoppar. Nu är vi på babordssidan vilket är enklare. Ja utom i fören förstås där bogsprötet och fockrån har lagt sig över relingen pekandes ned i bottnen.


Storrån ligger över styrbords reling.

Vi måste simma in under dem för att få med allting, väl märka att ingenting får nudda bottnen eller överhänget ty då förstörs sikten direkt. Djupet är 30 m så vi har bara ca 20 minuter på oss under första dykningen. Efter ca 4,5 timmar väntan i dykbåten har våra förhöjda kvävenivåer sjunkit till en nivå där vi tillåts göra ett andra dyk, om än något kortare.

Dalarövraket, eller Bodekull som hon troligen hette, är ett exceptionellt väl bevarat vrak från senare hälften av 1600-talet. Skrovhelt och med fock- och stormasten fortfarande på plats. På däcket ligger det gott om föremål, muskötkolv, verktyg, skor, rep och två kanoner. Till och med lerkrus står ännu i rad på en hylla.


Bartmankrus på rad.

Efter 10 dyk på samma vrak och genomgång av vrakskisser samt filmupptagningar börjar man känna till vraket rätt så väl. Jim och Patrik har gjort otaliga dyk på henne men dom har aldrig dokumenterat det så noga som nu. Kvällarna tillbringar vi på Dalarö skans där vi är inkvarterade. Vi är ensamma på ön bortsett från kocken. Platsen är suverän mitt i dykparken som den ligger. En fantastisk glasveranda


Middag på Dalaröskans.

bredvid fästningen med utsikt ända bort till Älvsnabben är vår matsal under middagarna. Där sitter vi och njuter av skymningen som stilla sänker sig över skärgården. Vi njuter av god mat som serveras på bord med vita dukar och kandelabrar.

Ofta är inte arbetsdagens slut bara för att vi har ätit middag. Svara på jobbmail, blogga och att kolla hur dagens arbete ser ut i datorn är en vanlig kvällssyssla. Har alla bilderna överlappat varandra, hur blev bilderna, ljuset? Än så länge verkar vi ha lyckats med jobbet. Det första steget, och det vi kan se så här ute i fält, är ett punktmoln som bildar formen av vraket. Bit för bit växer skeppet fram på datorskärmen. När allt har processats i datorn och bilderna lagts till kommer vi att ha en fantastisk tredimensionell modell av vraket. Det kommer då att bli lätt att lära känna Dalarövraket/Bodekull utan att ens bli blöt i håret.


Dykguidesutbildning i Dalarö skeppsvraksområde

 

Inför den planerade invigningen av Dalarö skeppsvraksområde lördagen den 17 maj 2014, erbjuder Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens maritima museer (SMM) sportdykare, egna företagare och ROV piloter en möjlighet att till en kostnad av 2000 (inkl. moms) kronor få en dykguidesutbildning. Utbildningen är uppdelad i en teori- och en praktik del. Utbildningen är en förutsättning för att kunna leda dyk/ROV- guidning på Jutholmsvraket, Dalarövraket och vraket efter Anna Maria. Genom kulturreservatsbildningen i Dalarö blir det möjligt för utbildade dykguider att leda dykutfärder på dessa vrak. Utbildningen syftar till att ge en allmän kunskap om svensk kulturmiljövård, om Dalarös och vrakens historia och hur du som dykguide ska kunna leda dykningar på vraken på ett sätt som både skyddar vraken och som ger besökande dykare en bra dykupplevelse. Utbildningen riktar sig främst mot aktörer som har för avsikt att bedriva verksamhet där detta kan ingå.

I anmälan ska bifogas personuppgifter och kopia/pdf på dykcertifikat. För att bli antagen till utbildningen krävs certifikat motsvarande PADI Divemaster, CMAS *** eller likvärdigt för ROV. Antalet platser är begränsat till 10 personer, så anmäl dig i god tid. Utbildningen är den första av flera som kommer under de närmsta tre åren. Teoridelen äger rum på Vasa museet onsdagen den 2 april mellan klockan 0900-1600. Deltagarna står själva lunch, men vi bjuder på fika. Praktikdelen kommer utföras på Dalarövraket i Dalarö under första veckan i maj. Mer information om exakt datum, tid och plats kommer under teoridelen.

 

Anmälan senast den 16 mars till jim.hansson@maritima.se


Preliminärt schema teoridelen:


09.00 Samling (med kaffe)
09.20 Inledning- Erik Josefsson, Haninge kommun

09.30 Utbildningens syfte– Nina Eklöf, SMM
09.50 Hur fungerar svensk kulturmiljövård? – Peter Norman, RAÄ
10.35 Varför är kulturarvet viktigt? – Jens Lindström, SMM
11.05 Hotbilder mot kulturarvet under vatten – Jim Hansson, SMM
11.30 Lunch
12.30 Skeppsvrak och marinarkeologi – Jens Lindström, SMM
13.00 Dalaröområdets historia och skeppsvrak – Jim Hansson, SMM
13.45 Rollen som dykguide i ett besökarperspektiv – Nina Eklöf, SMM
14.15 Kaffe
14.45–15.30 Hur dykning på Dalarövraket, Jutholmsvraket och vraket efter Anna-Maria ska bedrivas och rapporteras – Jim Hansson och Jens Lindström, SMM
15.30–16.00 Frågor och avslutning

Dykutfärd med Sjöpolisens nya dykenhet!

Vi har just inlett ett nytt samarbete i vårt arbete med att skydda våra fantastiska vrak. Sjöpolisen har sedan cirka ett år tillbaka startat upp en egen dykenhet. Vi har sammarbetat på flera plan där vi bland annat från det arkeologiska perspektivet kan bidra med våra kunskaper med att dokumentera en plats på sjöbotten. Sjöpolisen är intresserade av att vara med och bevaka och skydda vår vrak så vi beslöt oss för att ta en ínledande dag på havet och dyka på några fina vrak. Tanken var att jag skulle visa hur vi dyker och vad vi tittar på för att kunna bedömma om saker och ting förändras på lämningarna. jag hade förberett med information, bilder och planer över vraken för att försöka ge en så bra bild innan vi skulle hoppa i plurret.

Vi möttes på Dalarö och packade snabbt våra utrustningar polisens Stridsbåt 90.

Med på båten följde även tre killar från Räddningstjänsten Kungsholmen. Jonas Falck (Räddningstjänsten Kungsholmen) var dagens uv-fotograf så njut av hans fantastiska bilder i denna blogg!

Dagens första dyk skulle bli på Dalarövraket där vi gör en årlig besiktning. Vi hade en briefing innan där jag dels berättade om historiken men också på vad vi alla skulle kika på. Alla var rätt spända att få se vraket. Väl nere på botten så möttes vi av kanonen på däck ochsikten va fantastisk!

Vi simmade runt och undersökte våra så kallade fotostationer vi har för att se om förändringar skett. Vad som slog mig vara att som vi misstänkt tidigare, att sedimentationen förflyttas ganska drastiskt på vraket. Såg för första gången ett öskar bland annat, jättekul! Vi fortsatte och njöt av dykupplevelsen samtidigt som vi noterade vad vi såg. Vid en av fotostationerna så hade ett spant med en liten bordläggningsbit ramlat in på däck.